Kommer ihåg dagen som igår. Det var då det var du och jag. Vi var nära en början på något som blev något helt fantastiskt. Jag hade allt samlat, inte bara familjen, utan även vänner, skola, jobb och träning. Jag hade det vi kallar drömliv. Varför? Jo, jag var omringad av frisk luft. Friska vindar från alla håll. Jag var lycklig, på ett unikt sätt. 13 år och hela världen var min. Jag trodde inte på otur, för jag levde i konstant tur. Allt gick min väg.

Folk gick i hat mot mig för de ansåg att jag hade allt man kan önska sig. Jag hade ett förhållande, en pojkvän. Det var det man utgick efter. Hade man det hade man allt. Gud vad fel folk hade. HAR. Om folk bara förstod innebörden med ett förhållande. Där man ska dela upp sig själv på 10. Jag klarade inte av det. Jag fick ge upp en himla massa delar endast för att vara den flickvännen jag tyckte han förtjänade. I då läget var det det bästa, idag ångrar jag det. Men jag lärde mig en läxa, en läxa jag ständigt kommer bära ner mig.

As they say, ett leende kan dölja en hel människa.