What if I miss you like I miss my old grandma'
Jag önskar jag hade mod till att säga till när jag sakna någon. Modet att stå upp för mitt hjärta. Mod till att våga stå för alla miljontals känslor jag bär på. Utan att vara rädd för hur jag blev mött av alla andra människor runt omkring. Jag undrar om där finns någon som står upp för precis allt allt allt. Jag står upp för mycket, men ibland sviker jag nog mig själv genom att inte stå upp för det där som egentligen har störst betydelse - mina känslor.
Jag tror vi är rädda för den där ''dissen'' alla jämt och ständigt pratar om. Men egentligen, det är strongt av oss att visa det modet vi gör genom att säga ifrån. Dela med oss av det vi bär inom oss.
Jag tror att anledningen till att jag inte säger att jag saknar den/det/hon/han är för att jag är rädd för hur jag ska bli bemött.. Men samtidigt, så vad har jag att förlora? Förutom min värdighet. Värdigheten är kanske större än behovet av personen man saknar? Vad vet jag..