"Vi är fast i samma spel" - Tagen ur min egna novell
Fast med en bild. Jag håller den i handen, jag har den i huvudet. Jag föreställer mig den dag, då vi satt där längs strandpromenaden och höll varann i hand. Vi blickade ut mot horisonten, 4 olika ögon på två olika huvud. Men ändå såg vi samma väg. En väg de kallade framtid, en väg vi kallade önskan. Både du och jag visste, att framtiden var inget för oss. Vi hade hinder, inte bara hinder liknande de dem hoppar över på OS. Utan hinder, hinder som inte gick att hoppa över, riva eller krossa. Vi led av olika fel, men vi var fast i samma spel. Där sjukhuset var zoonen och vi själva var vår egna fiende. "Tar jag fiendens liv, tar jag mitt eget liv. Tar jag mitt eget liv, tar jag fiendens."
Jag står kvar här idag, på samma plats, i samma stad som vi en gång våra löften gav. Jag står kvar, med en bild i min hand.