Saknar nog ganska mycket faktiskt. Som Turkiet, fyfan vad jävla bra det stället är. Längtar tills vi åker.

Men, en person som jag saknar väldigt mycket är Robyn. Min brors första seriösa flickvän.

Hon blev som en stora syster. Jag pratade så mycket med henne att man mognade till på så sätt. Tyvärr så bor hon i Stockholm idag, och jag har inte träffat henne sen sist hon var här nere för 2-3 år sen? Kommer inte ihåg hur längesedan det var, känns som en evighet. Jag har ju ingen syster, bara två bröder. Så när någon så stadig person kom in i familjen ett tag så blev hon som en syster. Skröt för mina vänner om henne och allt. Var såå himla stolt!

Vi pratar idag men jag kan ändå sakna våra stunder på studsmattan eller inne på en säng. Kommer alltid att minnas Robyn som en bra och ärlig person, hon är värd det bästa!! The best for the best
Dag 29 – Mina ambitioner

Drömmar?Right? Ja, jag tror det. Bli framgångsrik, fin och stor familj. Eller,två barn och man? Fint hus, och allt det där! Störst av allt vill jag nog klara skolan med bra betyg och inte ångra något, typ att jag inte plugga till det där, eller sket i det där och sånt. Och verkligen få en stadig grund. Resa jorden runt är en väääldigt stor dröm, för alla säkerligen.. 
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Vad menar dom här? Ett sista ögonblick när jag tog farväl av någon? När jag dör?

Om jag gick välja mitt sista ögonblick innan jag dör eller liknande så hade det varit antingen att jag hoppade framför någon annan när någon sköt, så att jag räddade någon, eller en lugn och stilla död på sjukhuset eller hemma med min familj och vänner omkring mig.