Asså, det är galet efter att bara en vecka kan man komma så nära folket där nere. Jag blev lite små kär i Ahmet (vi kallar han speedy, för han var så jävla snabb i sängen! haha, skämt o sido) där nere, haha. Han var så söt. Och den ändå som respekterade ett nej och, åh! Saknar honom, saknar alla där nere! Men snart så, då kan jag pussa hur många turkar jag vill. Chill liv det här.