Min bror är min förebild, Martin. Finns ingen jag älskar mer än honom. Ärligt. Han och jag har gått igenom allt tillsammans, svek,glädje,sorg, skilsmässor/a,en hel del skratt, en hel del hemska minnen, en hel del livsförändrade ögonblick.. You name it, vi har gått igenom det. Han är sig själv rakt igenom, han står verkligen för vem han är. Han gör fel, han gör misstag, men vem f'n gör inte det? - Han vågar stå för sina åsikter, han vågar verkligen det. Han är en otroligt snäll människa, en snäll,rolig, super söt kille. Vi är syskon, vi har bråkat, men det har aldrig förändrat vår relation. Än idag går vi till varandra och ber varandra om råd, jag tror han är den personen som känner mig bäst, bättre än vad någon annan gör. Händer det något, så får han reda på det. Undrar jag över något, så är det Honom jag frågar. Jag kan skriva hur mycket som helst. Men läs hans blogg, hur hans liv varit. Dit kommer ni här, inlägget heter 'Jag som person'. Ett stycke därifrån;