God morning foks! Har faktiskt fått i mig tre timmars sömn inatt, det är en timme mer än vanligt! Tummarna upp för det. Nu ska jag slänga i mig smärtstillande och försöka få ner mat i magen. Sen är det tre intensiva timmar för denna brud och alla andra nior i Sveriges avlånga land. Lycka till!

Kom precis hem från doktorn. Antingen halsfluss eller körtelfeber. Så jag är fan inte mycket gladare, dock ska jag börja på pencillin nu så jag hoppas det går över med hjälp av det! Puss

Utan Martin hade jag varit halv. Snart flyttar han hemifrån, han har skaffat egen lägenhet. Det kommer bli tomt. Ingen jag kan springa in till om nätterna och gråta för. Inga "du är värd bättre" - snack långt in på nätterna. Inga oväntade kramar när man är sur. Jag kommer sakna det. Jag kommer sakna hela honom och hans jävla "gå och prata med sig själv" - beteende. Men ehm, världens bästa syster som man är, blir såklart tilldelad en nyckel till hans lägenhet. Happy.

Hela min hals är täckt av vita prickar. Det gör så fruktansvärt ont, hade så jävla gärna opererat bort dom där jävla mandlarna nu alltså. Annars då? Önskar så att nationella kunde skjutas fram. Har ingen ork till att skriva en uppsats i tre timmar imorgon.. Kram!

Nu ska jag försöka sova. Blir förmodligen ett besök till läkaren imorgon. Lutar tyvärr mot halsfluss. sov gott.

Gråter nästan av hals ont.. Och MTV visar samma skit varenda dag, har ju sett det nu i tre dagar i rad?!! Blä. Jag jag driver en negativ blogg just nu. Hoppas allt är bra med er! Isolerings kramar! (så ni inte blir smittade)

Okej. Jag vill iiiiinte. Vill typ, dö.. Tycker redan synd om mina klasskamrater, dom får drass med en som snyter sig all the time i klassrummet. Annars då? Jag kan inte svälja, så fort spotta ut mitt saliv. Mysigt va? Oh god I hate this. I'm havin' a bad day. Kram

Ligger och kollar på Sofias änglar! Annars känner jag mig som en medlem i den där reklamen med alla pappersnäsdukar. Ni vet den där han simmar i näsdukar typ.. Ja, den!

Feber, förkylning, tappat rösten och halsont. Älskar vi livet eller?

Idag har jag stått på egna ben i ett år. Den 6 februari förra året grät jag mig igenom. Jag grät till vätskan i kroppen tog slut, då huvudvärken, illamåendet och det psykiska nedbrytandet tog över. Jag gick från att ha älskat och blivit älskad under 1,5 års tid till att stå där, ensam och sviken. Jag hade inga vänner vid min sida, för dem var jag dum nog att släppa taget om. För jag hade ju honom? Det var allt jag räknade med. Jag var en svag, osäker och hjälplös 14 åring. Under en månads tid mådde jag så dåligt, det var en av dem värsta perioderna i mitt liv. Men jag tog mig igenom det, på egna händer. Jag växte, inte bara på längden, utan även som människa, som person, som vän, som dotter och som syster.
Nu, ett år senare. Så kan jag kolla mig själv i spegeln och tänka "fy fan vad grym du är". Jag behöver inte bekräftelsen av att bli älskad utav en partner. Jag är stark nog att vänta på den rätta. Jag behöver inga flörtar ute på dansgolvet. För jag är bättre än så. Jag behöver inte bekräftelsen om att jag duger längre. För det vet jag att jag gör.
1år senare. Jag ligger här i samma säng som då. Men jag är en helt annan person. Jag har lärt mig att älska mig själv, jag har blivit en stark individ. Jag är för en gångs skull stolt över vad kg åstadkommit. Jag är jag, och jag är bra för jag är jag.

Pallar inte. Snyter mig, går och krä.. Snyter mig, krä.. Love life. Och inte fan ska dem visa något bra på tv heller! Skit söndag. Nej jag är inte glad.